Den industriella utvecklingen i Tabergså-
dalen tog sin början när Carl F Wennberg 1869 anlade ett sliperi för tillverkning av trämassa, som användes till papperstill-
verkning, vid Thorsviksån (Lillån). 
   Användandet av papper i olika former ökade snabbt och fler trämassefabriker och träsliperier byggdes under några decennier upp i Tabergsådalen, alla drivna med vattenkraft.

    Wilhem Spånbergs släkt var verksamma som jordbrukare, hammarsmeder och styckegodstillverkare och härstammade från tabergsbygden.

Den industriella utvecklingen

Det var behovet av papper som skapade tillväxten i Tabergsådalen

1877 bildades Norrahammars Bruk

Förutom jordbruk hade Wilhelm Spånberg flera träsliperier och massafabriker. Det första sliperiet anlade han 1872 vid slätten-
området i Norrahammar.
   1871 förvärvade han Norre Hammaren, som var belägen vid Tabergsån i södra delen av Norrahammar och drevs av vattenkraft i Tabergsån. Här tillverkade han plogar och annan jordbruksutrustning. 

Wilhelm Spånberg fick snart behov av ett riktigt gjuteri och etablerade därför 1877 Norrahammars Bruk tillsammans med brodern Emil som blev hans kompanjon.
   Det tog tre år att bygga gjuteriet.
   Under byggtiden pågick modelltillverkning i stor skala.
Den första priskuranten utkom redan 1878 och den innehöll förutom smidda lantbruksredskap mellan 200 och 300 artiklar.
   På äldre gjutgodsprodukter, inte minst kaminer, blir man imponerad av modellarbetarnas yrkesskicklighet.
   Gjuteribyggnaden var till en början mycket enkel och arbetsförhållandena måste ha varit minst sagt urusla - rökfullt och på vintern kallt i lokalerna.

Carl F Wennberg och Wilhelm Spånberg var pionjärer utan vars insatser Jönköpingsregionen aldrig skulle fått den industri som den har idag.