Allt började när Carl F Wennberg 1869 anlade ett sliperi för tillverk-ning av trämassa, som användes till papperstillverkning, vid Thors-viksån (Lillån) där numera Stora Enso Packaging AB ligger.
Användandet av papper i olika former ökade snabbt och fler trämassefabriker och träsliperier byggdes under några decennier upp i Tabergsådalen, alla drivna med samma vattenkraft.
Wilhem Spånbergs släkt var verksamma som jordbrukare, hammarsmeder och styckegodstillverkare och härstammade från tabergsbygden.
Wilhelm Spånberg, som också var jordbrukare, hade flera träsliperier och massafabriker. Det första sliperiet anlade han vid slättenområdet i Norrahammar.
1871 förvärvade han Norre Hammaren, som var beläget i södra delen av Norrahammar och drevs av vattenkraft i Tabergsån som rann genom hela dalen, från Vederydssjön i söder till, Munksjön i Jönköping, i Norr. Vattenkraften från Tabergsån gav många företag i dalen kraft till olika verksamheter och var grunden till dalens industriella utveckling.
När Wilhelm Spånberg köpte stångjärnshammaren "Norre Hammaren" blev detta upptakten till Norrahammars Bruk.
Tillverkningen var då smidda jordbruksredskap, som till exempel plogar, harvar, kannor och kaffebrännare. Wilhelm Spånberg fick snart behov av ett riktigt gjuteri och etablerade därför Norraham-mars Bruk tillsammans med brodern Emil som blev hans kompanjon.
Det tog tre år att bygga gjuteriet.
Under byggtiden pågick modelltillverkning i stor skala. Den första gjutningen gjordes 1877.
Den första priskuranten utkom redan 1878 och den innehöll förutom smidda lantbruksredskap mellan 200 och 300 artiklar.
På äldre gjutgodsprodukter, inte minst kaminer, blir man imponerad av modellarbetarnas yrkesskicklighet.
Gjuteribyggnaden var till en början mycket enkel och arbetsför-hållandena måste ha varit minst sagt urusla - rökfullt och på vintern kallt i lokalerna.
Bruket under 1890-talet.
Gjuttekniken gjorde det möjligt att skapa helt nya produkttyper och att tillverka många av samma modell som till exempel kaminer, kokspislar och ett varierat utbud av hushållsgods.Många produkter kom dock bara till försöksstadiet.
Carl F Wennberg (bild saknas) och Wilhelm Spån-berg var pionjärer utan vars insatser Jönköpingsregio-nen aldrig skulle fått den industri som den har idag
Järnmalmen från Taberg var en oerhört betydelsefull tillgång för bygden.
Även om malmen inte hade så hög järnhalt (25-30 %), som många andra järnfyndigheter, blev malmen grunden till bygdens industriella utveckling.
Redan under 1400-talet utvann man järn ur nerrasad malm. På 1700-talet hämtades malm till bygdens 12 masugnar från Taberg